När vi kom hem idag gick vi direkt upp till grannarna. Dom var inte hemma men vi hade nyckeln. Sonya började fixa lite där, efter allt vi stökade ner igår. Jag la mig på soffan med min huvudvärk & ringde Glassmannen.

Vi pratade i nästan en timme, så det hann ju sägas rätt mycket under den tiden. Jag fattar inte att det kan vara så skönt att prata med någon i telefon. Vi försökte lägga på i säkert 5-10 minuter, men det gick inge vidare. Så fort vi ska göra det kommer antingen jag eller han på något nytt att prata om eller något att säga. Men till slut lyckades vi lägga på ...

& jag trippade ner för trapporna med ett stort leende.