En jävla dag kvar.

Det börjar pirra i magen. Dels för att jag snart sätter mina fötter på turkisk mark. Dels för bussresan & det vi har framför oss. Det blir en lång jävla resa. Hur kommer det att gå? Tror ni det kommer går bra? Jag är inte det minsta orolig, jag klarar mig alltid, Sonya & jag klarar oss. Men jag vet också att vi båda kommer att vara på ett jävla humör efter ett tag. Hungriga & trötta = griniga.

Äh, det kommer gå bra...

Här ser ni ju vägen vi har med buss. Tror jag prickade i ganska rätt.
Sen vet ju inte jag hur bussen går, Gud vet om den ska förbi massa andra ställen också.
Vi får helt enkelt vänta & se...