Jag älskar att kolla på folk. Fula, snygga, roliga, tråkiga, ja alla slags människor. Såklart är det roligare att titta på folk som är snygga ;) det tror jag alla håller med om. Eller?


Jag har länge spanat på den såkallade "Glassmannen", han är både rolig, söt & charmig. Men titta är det enda jag har gjort, titta är det enda jag har velat.

Men igår när jag skulle gå mot hamnen kom han till mig. Han snackade lite & frågade vart vi skulle. Jag svarade, vad kunde jag förlora på det lixom?

Jag & Sonya gick iaf vidare, utan honom. Vi var runt på alla möjliga ställen & när vi står utanför James Dean & pratar med en kompis, vem kommer inte då.. Jo "Glassmannen". Han har hittat oss. Så vi gick in på James Dean, drack lite dansade lite m.m.

När det stänger säger Sonya att hon var hungrig, så vi satte oss på Dürüm fast food & åt. När vi sitter där allihoppa, vilka ser jag komma då. Älskade A & hela det gänget. Jag började svettas & skaka & visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick panik. Men jag satt kvar, jag kunde inte röra mig, de var som att jag blev förlamad för en stund. Till en början trodde jag inte dom hade sett oss, men när jag tittar mot dom & ser att dom står & pratar & pekar rakt på mig fattar jag att det är kört. Helvete! Jag om någon borde vetat bättre. Hur kunde jag vara så dum?

Vi sket i allt & jag & Sonya började gå hemåt. Jag hade sån ångest, jag kan inte beskriva.

När vi har kommit en bit hör jag någon skrika mitt namn. Jag vänder mig om & ser MH. Han kommer springande & frågar vart vi skulle. Vi svarade bara hem. Jag var inte alls på humör. Sen frågar han varför jag ljugit om att jag var i Kulu. & där sprack det för mig, jag blev förbannad, skrek, vände mig om & gick.

Fy helvete vilken kväll. Varför ska jag alltid råka ut för massa jävla tjaffs. Just jag & Sonya.